En av de mest välkända ädelstenarna är smaragden. Som smycke känns smaragder igen på deras klargröna eller gräsgröna färg. Det är egentligen en relativt hård ädelsten som ligger runt 7,5 – 8 på Mohs hårdhetsskala, vilken enligt Naturhistoriska riksmuseet bland annat avspeglar den inre kristallformen. I de allra flesta fallen innehåller eller omsluter smaragder dock andra ämnen och detta för med sig att smaragder sällan blir sådär gnistrande som diamanter utan snarare kan se lite mossiga ut samt att de går sönder relativt lätt. Av den anledningen slipas smaragder ganska sparsamt.

En grön sten

Som kuriosa kan nämnas att smaragder egentligen borde vara helt ofärgade. Det ligger nämligen till som så att smaragd är en så kallad beryll, vilken är en mineralsort som i grunden saknar färg. Anledningen till att smaragder är gröna är att det förekommer föroreningar i beryllen och i smaragdernas fall så är det krom som har färgat beryllen. Denna färgning sker helt naturligt i berggrunden så smaragder är inte syntetiska på något vis, även om det självfallet förekommer syntetiska stenar som försöker efterlikna smaragder. Den ljusblå stenen akvamarin är också är en beryll som har färgats naturligt.

Historia

Smaragder började först att brytas i Egypten för flera tusen år sedan och romarna kom att kalla ädelstenen för smaragdus. Smaragdfyndigheter står att finna över stora delar av jorden och med tiden började smaragd framför allt att brytas i Indien och i Österrike. Någon gång under de senaste århundradena hittades enorma fyndigheter i Colombia, vilket helt och hållet ändrade hur smaragdmarknaden ser ut. Mellan 50 – 95% av världens smaragder uppges komma från Colombia.